Efter att ha följt och levt med unghästhoppning från tidig vår till oktober vill jag gärna dela några reflektioner över tävlingsformen.
Under sex intensiva månader utsätts våra unghästar för ganska hårt arbete, och många gånger alltför svåra prövningar för att det skall gagna deras fortsatta karriär inom hopp-sporten. Om man tittar bakåt genom åren, är det väldigt få unghäst-stjärnor som sen också gått hela vägen till den verkliga eliten i svår klass. Varför är det så?. Hade vi suttit med facit i hand, hade vi inte legat så lågt på avelsrankingen. Vi har ju de absolut bästa förhållanden för att lyckas med uppfödning, mycket mark och tillgång på bra fodertekniker.
Ridsport-förbundet har ett stort ansvar tillsammans med ASVH för vår utveckling. Tittar man bakåt i tiden på resultaten från unghäst-VM så finns väldigt få finalplatser bland svenska ekipage. Varför det ?
Japanerna var inte världsmästare på att bygga bilar av hög kvalitet när de började sälja till Europa. Vad
gjorde de för att lyckas? Jo de skickade över folk som studerade de bästa av Europas bilbyggare och åkte sen hem och sjösatte ett kvalitetsprogram. De är världsledande nu. Kanske vi skulle göra likadant, studera de bästa förbunden och sen göra det ännu lite bättre efter våra förhållanden.
Grundträningen av våra hästar måste bli bättre.
Här finns utrymme för Nationella Stiftelsen att skjuta till forskningsmedel. Den grund som läggs i tidiga år följer ofta med som bas genom hästens hela karriär. Att orka genomföra finalveckan under Breeders fodrar ett väl utarbetat träningssystem som sen skall föra hästen uppåt på karriärstegen under de år som följer.
Tittar man på deltagarantalet i Flyinge så var det 55 st fyra-åriga hästar till start, ett ganska lagom antal. Här kvalar man in på två sätt, dels på vanlig tävling och dels genom kvalitetstävlan. Sen skall man genomgå semifinal där man poängsätts, ungefär som i tyskarnas Bundeschampionat. Ett bra system som kollar av efter vägen.
Fem och sexåringarna kvalar bara genom felfria ritter. Här finns inga kvalitetskrav på stil, varken på ryttare eller häst. Detta gagnar inte hästarnas framtida utveckling. Vi har inte bara ett championat i Sverige utan två. Ett är i Falsterbo och ett på Flyinge. Inget annat land kör med dubbla championat. Orkar våra svenska hästar mer fysikt och psykiskt?
Till femårschampionatet på Flyinge kom det 205 st kvalade hästar. Sex-åringarna var hälften så många, 104 st, och slutligen hos 7-åringarna hade ytterligare två tredjedelar försvunnit då 31 st kom till start .
Det är detta man borde se över enligt min mening. Svårighetstrappan blir för brant för ryttare och hästar. Det är här Ridsportsförbund och ASVH bör göra förändringar så att fler unga ryttare och hästar kan följa med uppåt. Under Breedersveckan var det eftersändning i Eurosport från världens mest prestigefulla och penningstinna hoppning i Carlgary , Canada. De två främsta ryttarna var 19 år gamla, väl skolade i system som befrämjar stilridning. Hur många 19 åringar har vårt inhemska system tagit upp till svår internationell hoppning? Båda dessa ryttare har eller har haft svenskfödda hästar i sitt stall.
Slutreflektionen av detta resonemang är att svårighetsgraden efter femårssäsongen är felanpassad. Vi har bra hästar födda i Sverige och vi har många ryttare som vill upp men faller ifrån för tidigt av skilda orsaker.
Så till Flyinge-veckan
Victoria Almgren från Värnamo kom till Flyinge med 13 hästar och 11 kom till final. Hon segrade också i finalen för 6-åriga hopphästar. Vad Victoria har är ett suveränt system som hon följer till punkt och pricka. Hon spar inte på krutet med att vidareutveckla sitt system och sig själv som ryttare. Hon vilade inte ens efter en jobbig Breedersvecka utan satt på hästryggen igen tidigt på måndagsmorgonen. Nu är det dags att bland annat förbereda nästa års championats-hästar. GRATTIS Victoria!
Resultat från våra hästar och våra hingstars avkommor.
Bland fyråringarna kom det två Spender S avkommor till start. Hanna Ahlin kom på en slutlig 10:de plats med sin Spenzon. Ett fantastiskt bra resultat! Tänk så många hästar som anmäldes till detta i våras och att sen stå som 10-placerad i finalen är inte illa. En fin karamell att suga på under vintern under förberedelsearbetet inför 5 års säsongen. GRATTIS HANNA!
Femårs gruppen var störst till antalet med åtta stycken Spender S hästar till start. 5 st var felfria efter första kvalet. Andra kvalet var första gången många av deltagarna ställdes inför 125-hoppning. Här blev två felfria. Bäst lyckades denna gång Splendid TH med Malin Trollnäs i sadeln med en 6:e plats i öppna championatet. GRATTIS till Malin, som dessutom har den storhoppande Spender S sonen Ariano i sitt stall.
Vår egen Showman S, med Jörgen Larsson, hade vi stora förhoppningar på. Han var i fantastiskt fin form inför detta evenemang. Han kom in och hoppade stort över hindren och kom lite fel på fjärde hindret och rev en bakbom med ett bakben, vilket han aldrig gjort innan. Hästen blev frustrerad och rev även fjärde hindret. Sen hoppade han banan ut på ett strålande sätt. Andra omgången lekte han sig igenom banan felfritt, men felen från första omgången gick inte att reparera. Jörgen var mycket nöjd med hästen, men var frustrerad över första rundans resultat. Showman S kommer säkert att i framtiden visa sina kvaliteter. Han har allt som krävs och matchas klokt av sin ryttare.
Sexåringarna var tre till antalet. Cosmopolite S-dottern Cassandra S skaffade sig här mycket värdefull erfarenhet inför framtiden. Hon hoppade en-meters klasser i maj och gick nu dessa klasser utan större problem. De två sönerna till Spender S fick ner någon bom för mycket i första omgången för att kunna konkurrera senare i veckan.
Sjuåriga Softline H efter Spender S gjorde en felfri först omgång och gick till final. Detta supersto som jag tidigar nämnt i detta forum fick sen två nedslag i finalen.
Fjorton hästar fallna efter våra hingstar har gjort väl ifrån sig under finalveckan. Lite stolpe ut kanske, förutom med topparna Spenzon och Splendid TH.
Under sex intensiva månader utsätts våra unghästar för ganska hårt arbete, och många gånger alltför svåra prövningar för att det skall gagna deras fortsatta karriär inom hopp-sporten. Om man tittar bakåt genom åren, är det väldigt få unghäst-stjärnor som sen också gått hela vägen till den verkliga eliten i svår klass. Varför är det så?. Hade vi suttit med facit i hand, hade vi inte legat så lågt på avelsrankingen. Vi har ju de absolut bästa förhållanden för att lyckas med uppfödning, mycket mark och tillgång på bra fodertekniker.
Ridsport-förbundet har ett stort ansvar tillsammans med ASVH för vår utveckling. Tittar man bakåt i tiden på resultaten från unghäst-VM så finns väldigt få finalplatser bland svenska ekipage. Varför det ?
Japanerna var inte världsmästare på att bygga bilar av hög kvalitet när de började sälja till Europa. Vad
gjorde de för att lyckas? Jo de skickade över folk som studerade de bästa av Europas bilbyggare och åkte sen hem och sjösatte ett kvalitetsprogram. De är världsledande nu. Kanske vi skulle göra likadant, studera de bästa förbunden och sen göra det ännu lite bättre efter våra förhållanden.
Grundträningen av våra hästar måste bli bättre.
Här finns utrymme för Nationella Stiftelsen att skjuta till forskningsmedel. Den grund som läggs i tidiga år följer ofta med som bas genom hästens hela karriär. Att orka genomföra finalveckan under Breeders fodrar ett väl utarbetat träningssystem som sen skall föra hästen uppåt på karriärstegen under de år som följer.
Tittar man på deltagarantalet i Flyinge så var det 55 st fyra-åriga hästar till start, ett ganska lagom antal. Här kvalar man in på två sätt, dels på vanlig tävling och dels genom kvalitetstävlan. Sen skall man genomgå semifinal där man poängsätts, ungefär som i tyskarnas Bundeschampionat. Ett bra system som kollar av efter vägen.
Fem och sexåringarna kvalar bara genom felfria ritter. Här finns inga kvalitetskrav på stil, varken på ryttare eller häst. Detta gagnar inte hästarnas framtida utveckling. Vi har inte bara ett championat i Sverige utan två. Ett är i Falsterbo och ett på Flyinge. Inget annat land kör med dubbla championat. Orkar våra svenska hästar mer fysikt och psykiskt?
Till femårschampionatet på Flyinge kom det 205 st kvalade hästar. Sex-åringarna var hälften så många, 104 st, och slutligen hos 7-åringarna hade ytterligare två tredjedelar försvunnit då 31 st kom till start .
Det är detta man borde se över enligt min mening. Svårighetstrappan blir för brant för ryttare och hästar. Det är här Ridsportsförbund och ASVH bör göra förändringar så att fler unga ryttare och hästar kan följa med uppåt. Under Breedersveckan var det eftersändning i Eurosport från världens mest prestigefulla och penningstinna hoppning i Carlgary , Canada. De två främsta ryttarna var 19 år gamla, väl skolade i system som befrämjar stilridning. Hur många 19 åringar har vårt inhemska system tagit upp till svår internationell hoppning? Båda dessa ryttare har eller har haft svenskfödda hästar i sitt stall.
Slutreflektionen av detta resonemang är att svårighetsgraden efter femårssäsongen är felanpassad. Vi har bra hästar födda i Sverige och vi har många ryttare som vill upp men faller ifrån för tidigt av skilda orsaker.
Så till Flyinge-veckan
Victoria Almgren från Värnamo kom till Flyinge med 13 hästar och 11 kom till final. Hon segrade också i finalen för 6-åriga hopphästar. Vad Victoria har är ett suveränt system som hon följer till punkt och pricka. Hon spar inte på krutet med att vidareutveckla sitt system och sig själv som ryttare. Hon vilade inte ens efter en jobbig Breedersvecka utan satt på hästryggen igen tidigt på måndagsmorgonen. Nu är det dags att bland annat förbereda nästa års championats-hästar. GRATTIS Victoria!
Resultat från våra hästar och våra hingstars avkommor.
Bland fyråringarna kom det två Spender S avkommor till start. Hanna Ahlin kom på en slutlig 10:de plats med sin Spenzon. Ett fantastiskt bra resultat! Tänk så många hästar som anmäldes till detta i våras och att sen stå som 10-placerad i finalen är inte illa. En fin karamell att suga på under vintern under förberedelsearbetet inför 5 års säsongen. GRATTIS HANNA!
Femårs gruppen var störst till antalet med åtta stycken Spender S hästar till start. 5 st var felfria efter första kvalet. Andra kvalet var första gången många av deltagarna ställdes inför 125-hoppning. Här blev två felfria. Bäst lyckades denna gång Splendid TH med Malin Trollnäs i sadeln med en 6:e plats i öppna championatet. GRATTIS till Malin, som dessutom har den storhoppande Spender S sonen Ariano i sitt stall.
Vår egen Showman S, med Jörgen Larsson, hade vi stora förhoppningar på. Han var i fantastiskt fin form inför detta evenemang. Han kom in och hoppade stort över hindren och kom lite fel på fjärde hindret och rev en bakbom med ett bakben, vilket han aldrig gjort innan. Hästen blev frustrerad och rev även fjärde hindret. Sen hoppade han banan ut på ett strålande sätt. Andra omgången lekte han sig igenom banan felfritt, men felen från första omgången gick inte att reparera. Jörgen var mycket nöjd med hästen, men var frustrerad över första rundans resultat. Showman S kommer säkert att i framtiden visa sina kvaliteter. Han har allt som krävs och matchas klokt av sin ryttare.
Sexåringarna var tre till antalet. Cosmopolite S-dottern Cassandra S skaffade sig här mycket värdefull erfarenhet inför framtiden. Hon hoppade en-meters klasser i maj och gick nu dessa klasser utan större problem. De två sönerna till Spender S fick ner någon bom för mycket i första omgången för att kunna konkurrera senare i veckan.
Sjuåriga Softline H efter Spender S gjorde en felfri först omgång och gick till final. Detta supersto som jag tidigar nämnt i detta forum fick sen två nedslag i finalen.
Fjorton hästar fallna efter våra hingstar har gjort väl ifrån sig under finalveckan. Lite stolpe ut kanske, förutom med topparna Spenzon och Splendid TH.
RSS Feed